Folkhälsans lekdatabas

De flesta sagor börjar på samma sätt. Det finns också ett grundschema för sagorna, där den dramatiska kurvan följer ett klart mönster. För att klargöra det här kan man använda en sagoformel, som ger ingredienser till vilken berättelse som helst. Sagoformeln innehåller en vändpunkt och det är bra att poängtera det här för deltagarna, med tanke på fortsatta övningar.

1. Det var en gång ...
2. Varje dag ...
3. Plötsligt ...
4. Då …
5. Efter det här …

Sagoformeln kan användas på flera sätt. Du kan börja med att berätta en välkänd saga med hjälp av formeln. Sedan presenterar du formeln för deltagarna och berättar att hur mycket som helst kan hända inom de här ramarna. Deltagarna kan skriva egna sagor utgående från den, eller berätta sagor tillsammans. Du kan också låta barnen skriva sagor tillsammans, där barnen turvis fyller på berättelsen. Sagorna kan bli hur fantasirika som helst!

• Det var en gång en prinsessa som hette Linda.
• Varje dag gjorde hon halsband av pärlor.
• Plötsligt kom det en häxa som försökte skrämma prinsessan Linda.
• Då ropade prinsessan på prinsen, som var så ful att han skrämde häxan.
• Efter det här vågade häxan aldrig komma tillbaka. Och då levde prinsessan och prinsen lyckliga i alla sina dagar.

För att få mera substans i sagorna kan du ställa ledande frågor.

• Det var en gång en ekorre som hette Kurt. (Ledaren: ”Var bodde han? Vem annan bodde där?”)
Kurt bodde i ett högt träd. Från trädet hade han uppsikt över hela skogen. Därför visste han alltid när Kaninen Stina hade fått ungar och när Björnen Börje lufsade omkring eller när småfåglarna skulle lära sina ungar att flyga.
• Varje dag hoppade Kurt från träd till träd och samlade kottar. (Ledaren: ”Varför samlade han kottar? Var lade han kottarna?”)
Han samlade kottar för att ha till den långa vintern som snart skulle komma. I sitt eget träd hade han en liten håla där han gömde kottarna som han tänkte gnaga på under de kalla månaderna.
• Plötsligt, en morgon, vaknade han till ett konstigt ljud. (Ledaren: ”Vad gjorde han då?”) Han hoppade ut på en kvist. (Ledaren: ”Vad var det han hörde?”) Kurt såg en skogsmaskin komma körande över stockar och stenar. Skogsmaskinen stannade och en lång arm sköt ut, tog tag i en trädstam, sågade ner trädet och kastade upp det på en kärra. (Ledaren: ”Vad gjorde de andra djuren i skogen?”) Kurt såg Stina rymma ner i sin håla och Börje lufsa iväg djupare in i skogen och han blev rädd. Vad skulle hända med deras skog?
• Då bestämde sig Kurt för att rädda skogen. (Ledaren: ”Hur gjorde han det?”) Han hoppade från sitt höga träd och landade på skogsmaskinen. Och innan människan inne i skogsmaskinen hann reagera, så gnagde han av sladden som gick till armen ochmaskinen tystnade. Människan hoppade ut, skrapade sig i huvudet, stönade och började gå. Från sitt höga träd kunde Kurt se att människan gick ända ut ur skogen.
• Efter det här (Ledaren: ”Vad förändrades efter det här? På vilket sätt blev det bättre i skogen efter det här?”) kom ingen människa tillbaka och Kurt kunde fortsätta samla kottar och spana över djuren i skogen.

Obs!
I nästan varje grupp finns det någon som tycker det är roligt att säga t.ex. ”Det var en gång en prutt”. Det här behöver man inte bry sig om. Ju längre man fortsätter berätta historier, desto bättre blir det. De dåliga vitsarna dör ut bara man väntar ut dem.