Ur materialet Kompiskonst- kunskap och övningar för att skapa en fungerande grupp
Övning 1. Förberedelser: Samla ihop olika situationer där man kan höra och lyssna till olika saker (T.ex. en hund som skäller, åskan som mullrar, ett tåg som närmar sig). Ni kan också lyssna på musik, t.ex. musik som väcker olika känslor. Använd ljudinspelningarna för att göra övningar mera levande, till exempel på YouTube hittar du olika ljudeffekter (bästa resultatet får du om du söker på engelskspråkiga sökord, t.ex. dog bark sound effect). Dessutom kan du tillverka kort med bilder på olika situationer där lyssnandet står i centrum (barn som leker, två barn sitter bredvid varandra och den ena gråter, ett barn talar med sin pappa eller mamma, en vuxen presenterar en uppgift för barnen osv.)
1. Visa eller spela upp olika ljudsituationer. Efter varje exempel diskuterar gruppen ljuden, tex. vilket ljud var det fråga om?
2. Gruppen diskuterar hur olika situationer skiljer sig från varandra med tanke på lyssnandet. T.ex. åskan som mullrar eller barnet som pratar med sin mamma. Fundera tillsammans vad det är för skillnad mella att höra (passivt) och att lyssna (aktivt).
Övning 2. Förberedelser: Fundera ut saker som barnen ska berätta. (Vad åt du till frukost idag?, vad gjorde du igår?) Barnen kan också själva hitta på lämpliga ämnen. För att underlätta övningen kan du tillverka två rollkort. Det ena kortet är för den som lyssnar (ett öra) och det andra är för den som berättar (en mun).
1. Barnen bildar en lyssnarring. Ett av barnen börjar med att berätta till exempel om sitt morgonmål för den som sitter bredvid. Kamraten lyssnar koncentrerat och ska efter att ha lyssnat klart ställa en fråga som anknyter till berättelsen (t.ex. var gröten som du åt god?). Sedan tar lyssnaren över berättarrollen och följande barn i ringen får i uppgift att ställa en fråga. Rundan fortsätter tills alla barn har haft både berättar- och lyssnarrollen. Den som berättar kan hålla upp rollkortet som föreställer en mun och den som lyssnar kan hålla upp rollkortet som föreställer ett öra.
2. Till slut kan ni samtala om övningen. Fundera tillsammans på hur det kändes att berätta, att lyssna, att vara föremål för andras lyssnande eller att vänta på sin tur.
